Journal (Slut?)
Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan!
Kan känna hur världen smulas sönder framför mina ögon.
Ett tag var jag dum nog att tro att det var bra att jag o Maria snackade ut, trodde nånstans att vi redde ut saker o ting. Så jävla fel jag hade!
Jag har öppnat pandoras ask, att jag inte bara kunde vara tyst! Att jag inte bara kunde svälja min oro o mina känslor. Helvete, hon kommer lämna mig. Mitt liv e fanimig över. Jag hatar migsjälv så satans mycket att det inte e klokt.
Att jag inte bara kunde ta o dö nånstans.
Oj vad jag inte kommer kunna somna ikväll heller, fast det känns så sjukt oviktigt ändå.
- Maybe six feet ain't so far down -
Fan va dramatisk du e..Jag vill inte lämna dig..
Du ska inte va tyst om dina känslor, då blir det bara ännu svårare.
O inte fan behöver du hata dig själv heller.
E orolig ju...Hur ska jag kunna veta att det inte kommer att hända igen??
Sen vet jag inte, du mår ju inte bra av att jag e som jag e mot dig. Vill du verkligen ha det så då, istället för att göra slut? Jag KOMMER inte att komma över det på länge om du inte förstår det!
Jag älskar dig du...
Ok..
Mmm kanske det, men såfort jag øppnar truten så bryter hela helvetet loss..
Nej jag antar væl att det e nåt du aldrig kommer vara sæker på, men det kommer fan inte hænda igen. Nånsin.
Ja hellre det, jag vill inte att det ska vara slut. Jag får helt enkelt ta det som det kommer, sålænge du påminner mig med jæmna mellanrum att du ælskar mig så..
Älskar dig Maria.
